Varför är man nervös när man står och tittar upp mot det höga berget? Kanske för att man inte ser toppen ännu, kanske för att man inte vet vad man möter på vägen, kanske för att det är ett berg man aldrig skådat förut.
Varje ny termin är som ett berg som skall bestigas. Man vet inte vad som kommer upp på vägen, och målet är 5-6 månader ifrån, därmed något man ännu ej kan föreställa sig. Men det skall ju vara resan som är det viktiga. Därför är man också lite nervös inför resan. Kommer det vara soligt, regnigt, stormigt eller helt enkelt lugnt som i stormens öga?
Han sa att vi skulle känna ångest och förvirring. Han sa att det var meningen. Han sa att det är ett helt annat sätt att tänka, än vad vi är vana med. Men filosofi, det är min grej. Och jag vet inte hur resan kommer se ut, men den har börjat fint iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar